Hur lär jag bäst en övning och när ”kan” jag den? Förståelsen för hur en övning kan brytas ner i mindre delar och sen byggas ihop kan underlätta inlärningen av även mycket komplexa övningar. I podden diskuterar Jesper Eriksson, tränare och EM-tvåa i tricking 2014 och Gustav Tingelöf, landslagsman i DMT och trampolin-/DMT-coach bland annat synen på inlärning, progression och kommer även in på när det inte går helt som man har tänkt sig. Podden berör med andra ord de flesta områden inom detta block och mer än själva inlärningsdelen. 

En tankemodell som fått fäste inom gymnastiken är den som handlar om motoriska byggklossar. Tankemodellen, eller snarare metodiken, går ut på att övningar – oavsett hur svåra de än må vara - bygger på mindre beståndsdelar i form av enklare övningar.  

Metodiken med motoriska byggklossar har visat sig mycket effektiv för att gå från enklare övningar till svårare. Gemensamt för alla förövningar är att de är motoriskt närliggande den övning som ska läras in, vilket betyder att du som aktiv har nytta av redan inlärda rörelsemönster.

Modellen används från nybörjarnivå och kan appliceras på alla akrobatiska övningar. En halv vändning till magstuds är exempelvis inte mer komplicerad än en ryggstuds med en tidig halv skruv: samma start, samma mängd voltrotation, osv. Att använda sig av denna metodik borgar för en god teknik men medför också en stor säkerhetsfördel, inte minst genom att många escape routes (dvs förmåga att avbryta en övning som inte går som tänkt) är just förövningar inför svårare övningar. Låt oss ta ett exempel från trampolin, den disciplin som troligen har använt metodiken längst:  

Helskruvad bakåtvolt. En aktiv behärskar  

• 3/4 bakåtvolt med tidig halv skruv (”½ vändning flying”)  
• sträckt volt framåt med halv skruv (”Barany”)  

Den aktive börjar övningen (helskruv) exakt som en ½ vändning flying för att därefter ”addera” en sträckt Barany - efter ungefär en halv volts rotation.  

En Barany består i sin tur av  

• en framåtvolt plus  
• en halv skruv  

På samma sätt är beståndsdelarna i en dubbelskruv  

• en ½ vändning flying 
• ”Rudolf” (framåtvolt med 1 ½ skruv) 

”½ out Fliffis” (dubbel volt framåt med halv skruv i den andra volten) är en  

• 1 ¾ framåtvolt  
• Barany ballout (Barany från ryggen), och så vidare  

Utveckling är inte bara en fråga om att lära nytt och annat, men även om att bli säker och stabil i det man har lärt sig. Att repetera eller upprepa samma övning tills den ”sitter” är därför en viktig del av gymnastiken. Att göra samma sak om och om igen har både för- och nackdelar och i de allra flesta fallen är det inte en fråga om ”bra eller dåligt” utan om en balansgång mellan de olika perspektiven.

Ett begrepp som kopplar till inlärning och upprepning är automatisering. Uttrycket användes av den amerikanske psykologen Paul Fitts i en modell för inlärning av motoriska rörelsemönster som han utvecklade redan 1954 och som har sedan dess har kommit att bli väldigt betydande inom flera vetetenskapsområden. Modellen är uppdelad i tre stadier och beskriver inlärning som en oavbruten process med gradvisa förändringar i informationsbearbetningens karaktär allteftersom lärandet går vidare. Förenklat kan modellen illustreras så här:

För att bli riktig säker på en övning krävs det mycket träning och upprepning samtidigt som du ökar din medvetenhet om vad du gör, hur det påverkar kroppen och övningen och när du ska göra vad. När allt detta är på plats kan övningen anses vara inlärd och eventuellt redo att inkluderas på tävling. 

Utveckling och progression handlar alltså i stor utsträckning om att vara medveten om hur många olika delar samspelar. Utifrån det gäller det att fatta så kloka beslut du bara kan utifrån där du befinner dig och med de mål du har med din aktiva karriär för ögonen.