Avsnitt 4: Roterande rörelser – rotationer och svingar

Mekanisk av beskrivning av roterande rörelser (dvs rotationer och svingar): när kraft riktas vid sidan om en kropps tyngdpunkt uppstår en rotation 

Och ju längre ifrån tyngdpunkten kraften appliceras desto mer rotation och desto mindre linjär förflyttning. 

Övningar där tyngdpunkten rör sig runt någon av kroppens egna axlar kallas rotationer. Alla rotationer sker kring någon av dessa tre axlar: horisontell axel (sida till sida genom kroppen), lodrät axel (uppåt-nedåt genom kroppen) eller sagittal axel (framåt bakåt genom kroppen):  

Rotationer kan ske i kontakt med underlaget, till exempel piruetter och kullerbyttor, eller vara fria rotationer såsom volter och skruvar i luften.  

Begreppet tröghetsmoment är viktigt att ha koll på eftersom det avgör hur lätt eller svårt det är att få en kropp att rotera. Kunskapen om tröghetsmoment kommer att hjälpa dig att analysera och göra förändringar oavsett om det gäller en piruett, en armpendling eller en volt. Med kunskap om tröghetsmoment kan du anpassa rotation och på så sätt skapa goda förutsättningar för en säker och trygg landning.  

Grundregeln är att ju högre rotationshastighet en aktiv har vid början av ett hopp ”med rak kropp”, desto högre hastighet kan den aktive uppnå i volterna genom att minska tröghetsmomentet och förkorta kroppens position i luften. Ju tätare pik eller gruppering, desto större rotationshastighet, och ju snabbare ingång till volten, desto mer tid att rotera i den snabba positionen. En snabb ingång kräver stor styrka i bålen och en liten position kräver stor rörlighet. Grundregeln för rotationshastighet är viktig att känna till inte minst eftersom kunskapen möjliggör för dig att att analysera och öka eller bromsa rotationen i dina volter och skruvar. 

I figuren nedan ser du att tröghetsmomentet för en helt rak kropp (med armarna utsträckta) sjunker till hälften vid pikering och till en tredjedel vid gruppering. Detta betyder att rotationshastigheten för en rak kropp ändras till ungefär det dubbla vid pikering och till cirka tre gånger så hög hastighet om kroppspositionen ändras i luften till en gruppering. Den aktive längst till höger i figuren hänger i en holme, notera hur stort tröghetsmomentet då blir! 

På samma sätt som kroppens position (sträckt, pikerad eller grupperad) påverkar hur snabbt volter roterar, påverkar armarnas position hur snabbt vi roterar i piruetter, vändningar och skruvar. I figuren nedan ser du att tröghetsmomentet när armarna hålls helt utsträckta sjunker till hälften om du tar in armarna utmed sidan och det sjunker ytterligare om du håller armarna korsade framför bröstet. 

En grupperad eller pikerad volt har också större tröghetsmoment än en sträckt volt när det kommer till att skruva. Detta då dessa positioner är bredare än den stäckta. Det leder till att en volt som utförs i sträckt position går snabbare att skruva jämfört med en pikerad och en grupperad volt. I figuren nedan kan du få en uppfattning om hur snabbt en skruv roterar i olika positioner - ju större tröghetsmoment desto mindre rotationshastighet. 

Piruetter, skruvar och vändningar 

Skruvar (samlingsnamn för piruetter, skruvar och vändningar) kan i praktiken skapas på två sätt, genom kontaktskruv och genom luftskruv.  

Kontaktskruv, som ibland kallas markskruv, kan användas för att skapa skruv på exempelvis friståendegolvet, tumblinggolvet, på ett hoppbord, i trampetten och i räck eller barr samt i olika typer av piruetter och vändningar på olika underlag och redskap. Vid kontaktskruv använder den aktive sig av aktion- och reaktionskrafter för att skapa skruven. Skruven skapas med hjälp av kraft från fötterna. Fötterna trycker asymmetriskt så att ett vridmoment uppstår och den aktive vrider armar och överkropp i den önskade skruvriktningen. Det spin som då skapas kommer att bibehållas under hela volten och kan bromsas endast vid nedslaget. 

Att bara använda sig av kontaktskruv kan vara problematiskt eftersom skruven som skapas fortsätter genom hela volten till dess att den aktive landar. Skruven kan endast stoppas helt vid nedslaget, oavsett hur den aktive med olika tekniker i luften försöker minska skruvrotationen. Detta måste tas i beaktande vid landningen eftersom viss skruv kommer att finnas kvar i nedslaget vilket ökar risken för skador och kan även i tävlingssammanhanget generera domaravdrag. När det gäller kontaktskruv måste höjd, eventuell voltrotation och skruv skapas samtidigt. Det här innebär att skruven oftast startas för tidigt vilket ger en oönskad förflyttning i sidled och en sned ingång som även måste kompenseras för i landningen. Kraftfull kontaktskruv kan medföra sned belastning i stäm som resulterar i sneda övningar.      

Tiltskruv

Tiltskruven är en luftskruv som skapas från voltrotation genom att kroppen tiltas (tippas/lutas) medan en aktiv utför en volt. I-och med tiltningen överförs energi från den horisontella axeln till den lodräta axeln i form av skruv. Tilt skapas med hjälp av asymmetriska kroppsrörelser i sidled under tiden i luften. Det kan handla om: 

• Olika armpositioner eller armrörelser 
• Rörelser med andra kroppsrörelser, exempelvis ben eller axlar 
• Vridning av överkroppen i pikerad eller grupperad position 
• Sidledes böjning i höften 

Tiltskruv kan bara användas i övningar med voltrotation och uppstår på grund av aktions- och reaktionskrafter. Principen är att tilten uppstår när asymmetri skapas, alltså att aktivt förändra kroppen olika på tvärs av den horisontella axeln. Asymmetri skapas exempelvis genom att den ena armen förs ned före den andra. När höger arm förs ned först resulterar det i att höger kroppshalva görs kortare i jämförelse med den vänstra. Det här resulterar i att vänsterskruv uppstår i framåtvolter och högerskruv skapas i bakåtvolter. Om vänster arm förs ned först gör det att vänster kroppshalva görs kortare i jämförelse med den högra. Det här resulterar i att högerskruv uppstår i framåtvolter och vänsterskruv uppstår i bakåtvolter. Det är alltså alltid den kortare sidan på kroppen som leder skruven.    

Hulahoop-skruv

En annan typ av luftskruv är hulahoop-skruven, som också kallas kattskruv eller konisk skruv, som har fått sitt namn från engelskans Hula-hoop eftersom den liknar de rörelser du gör när du rockar med en rockring. Tekniken bygger på att den aktive i luften med kroppen gör rörelser åt ett håll, och som svar via aktion-reaktion får en motrörelse åt motsatt håll. Skruv uppstår eftersom rörelserna påverkar och förändrar tröghetsmomentet.  

Skruven upphör så fort som rörelserna upphör. Hulahoop-skruven är därför snarare att föredra vid enklare övningar med skruv då den i praktiken bara kan generera mellan en halv och en hel skruv och inte kräver någon voltrotation. Exempel på övningar där hulahoop-skruv används är sitt-halvvändning upp till stå på trampolin samt alla grupperade eller pikerade volter med sen halvskruv, oavsett redskap.   

Att sakta ned eller stoppa skruv

För att sakta ned eller stoppa en skruv använder du generellt sett samma metoder som du skapade den med, exempelvis att ta ut den ena armen före den andra, att ta ut båda armarna, att skapa en assymetrisk rörelse eller position eller att gå in i en pikerad position.  

Volter med enbart kontaktskruv är ovanliga, varför du kan hjälpa till att minska skruv i exempelvis helskruvad salto och 1½-skruvad framåtvolt genom att föra ut en arm eller båda armarna från kroppen. Helt stopp på skruven får du först när du landar och fötterna kommer i kontakt med underlaget.  

Tiltskruv avslutas genom att du använder dig av samma teknik som du skapade skruven med, vilket resulterar i en otiltad slutfas. Hinner du inte återgå helt till den oskruvade volten och räta upp dig innan landningen, kommer du att landa snett/tiltad och med skruv kvar. Landningen innebär därmed en ökad belastning och potentiell skaderisk. 

Att otilta en kropp som skruvar genom tilt görs genom att motsatt rörelse som skapade tilten görs vid övningar med hela skruvar (1/1, 2/2, 3/3, etc) och samma rörelse som skapade tilten görs vid övningar med halva skruvar (1/2, 3/2, 5/3, etc). Det betyder att en aktiv som exempelvis förde ned sin vänstra arm före den högra (skapa tilt) i en vänsterskruvad salto med hel skruv ska föra ut sin högra arm före sin vänstra (otilta) inför landningen. 

I övningar med hula-skruv är det enklare eftersom hularörelsen inte kan generera mer än lite drygt 180° skruv och upphör då hularörelsen upphör. 

Mekanisk förklaring: Övningar där tyngdpunkten roterar runt en extern axel kallas svingar. Vid alla svingar (och pendlingar) gäller det att:  

• få tyngdpunkten långt ifrån rotationsaxeln på nedvägen, t.ex. genom att du gör dig så ”lång” som möjligt 
• få tyngdpunkten nära rotationsaxeln på vägen upp, t.ex. genom att du pikerar eller grupperar 

Svingar görs från hängande eller stödjande positioner.  

Mekaniken vid avhopp från räck och andra redskap

När du gör ett släpp från ett räck (eller annat redskap) kommer du att få olika effekter av släppet beroende på från vilken höjd du släpper räcket. Kroppen kommer alltid att starta luftfärden i den riktning som tyngdpunkten hade vid släppet. Exempelvis kommer din kropps tyngdpunkt alltså att färdas rakt uppåt om släppet sker exakt vid det horisontella läget.