Avsnitt 2: Träningsklimat

Det finns flera spännande teorier om träningsklimatet i en grupp. En av dem är självbestämmandeteorin, (Self-determination theory). Den betonar att det inte bara är viktigt att du är motiverad, utan även varför du är motiverad. Teorin skiljer på

Inre motivation. Du tränar för att du själv vill utvecklas. Du drivs av nyfikenhet, en vilja av lära dig mer för din egen skull och en glädje över det du håller på med.
Yttre eller kontrollerad motivation. Du tränar på grund av yttre press. Du känner att du ska, borde eller måste träna – för att få en belöning i form av pengar eller status, eller för att du får dåligt samvete om du inte gör det.

Inre motivation behövs för att må bra och kunna prestera över tid och det är vanligt att drivas av både inre och yttre motivation i sitt idrottande. Självklart finns det också perioder i en idrottskarriär där du kan växla mellan att känna mer eller mindre inre motivation.

Inre motivation leder till mer intresse, glädje och självförtroende jämfört med att drivas av yttre motivation. Det bidrar också till att personer ofta vill hålla på längre med sin idrott, känner sig mer kreativa, har en högre självkänsla och välbefinnande. Miljön och stödet runt dig skapar förutsättningarna för att du ska känna inre motivation. I miljöer som stödjer den inre motivationen har du lättare att känna nyfikenhet, glädje och kreativitet. Den inre motivationen påverkas av hur väl tre grundläggande psykologiska behov uppfylls.

Autonomi (att själv vara med och påverka). Du känner att du gör något för din egen skull och att situationen går att påverka. Du känner att du blir lyssnad på, respekterad för dina åsikter och att du själv är delaktig i dina val.
Kompetens (att själv känna att man kan). Du kan klara av de uppgifterna och krav du ställs inför. Du känner dig duktig och kompetent och har en känsla av kontroll. Du kan påverka din egen utveckling och du vet vad du ska göra.
Tillhörighet (att känna sig delaktig). Du känner dig välkommen och att du passar in. Du känner att du är en del av gruppen och av ett större sammanhang.

Din tur att reflektera!

Fundera över följande:

När känner du autonomi, kompetens och tillhörighet?
Hur mår du då? Hur presterar du då?
Finns det tillfällen då du inte mår och presterar bra?
Vilken påverkan har det på ditt mående och dina prestationer?

Behovet av kompetens uppfyller vi genom den återkoppling vi får av andra eller oss själva när vi försöker göra något. Det hänger också ihop med självförtroende, som är vår egen tilltro till att vi kan klara av något. Du kan läsa mer om självförtroende i blocket ”Mål, självförtroende och motivation”.

Behovet av tillhörighet uppfyller vi genom att känna oss accepterade, trygga, omtyckta, som en del av gruppen och att vi kan vara oss själva. Att inte känna sig välkommen, utanför eller mobbad är otroligt tufft och kan sätta djupa spår hos både barn och vuxna.

När vi inte känner att vi passar in eller att andra bryr sig om oss är det lätt och förståeligt att bli ledsen, arg och rädd. Då är det vanligt att lägga mycket energi på att få tränaren eller de andra gymnasterna att gilla en. Det kan då bli en motivation i sig för att fortsätta träna (yttre motivation), i stället för glädjen att hålla på med gympan för sin egen skull (inre motivation).

Viktigt att tänka på för behovet av autonomi är att alla människor har rätt att bli sedda, lyssnade på och respekterade för sin åsikt. Även barn, och barn är du tills du är 18 år. Det står i barnkonventionen som är en lag – även för alla idrottsklubbar i Sverige. Här är ett exempel på en elitaktiv som tänker tillbaka på en miljö som fanns när hen började med gymnastik som absolut inte är okej. Det är en myt att det behövs en massa yttre krav för att komma långt inom idrotten. Inre motivation är otroligt starkt och ger mycket bättre förutsättningar att må bra och prestera över tid.

Vi var små barn men det kändes inte som att vi hade en röst, tränaren lyssnade inte på vad vi sa och sen vågade vi inte säga något så vi var tysta. Jag tror nu att vi hade blivit lika bra ändå. Man kan som tränare både vara tydlig och snäll på samma gång om man lyssnar på sina aktiva och de får vara med och säga till hur det känns. Vi ville ju också bli så bra som möjligt och utvecklas av oss själva, så jag tror nu att det hade gått lika bra ändå, och att vi inte hade behövt den yttre pressen för att träna hårdare, utan att vi hade gjort det ändå för att vi själva ville det.

Detta är ett tydligt exempel där behovet av autonomi och självbestämmande inte är uppfyllt. Du ska aldrig behöva vara i en miljö där du inte mår bra, inte blir lyssnad på eller inte känner dig välkommen – varken som barn eller vuxen. Om du befinner dig i en miljö där du inte mår bra är det viktigt att veta att det inte är dig det är fel på, att det går att säga till och få hjälp. Det finns fantastiska miljöer och föreningar som gör ett grymt jobb men om du befinner dig i en miljö där du inte mår bra är det viktigt att veta att det inte är dig det är fel på, att det går att säga till och få hjälp. Det är jättebra om du hittar någon som du har förtroende för att prata med till exempel en tränare, någon i din förening, vän eller förälder. Du kan också vända dig direkt till Gymnastikförbundet via Gymnastikombudsmannen eller Idrottsombudsmannen. Det finns tydliga riktlinjer för hur gymnastiken ska bedrivas i "Anvisningar för barn- och ungdomsgymnastiken". Där kan du också läsa om var du kan vända dig.